fredag 20 mars 2015

Hur jag benämner en hatt utifrån tycke och smak

I dagarna har jag gått och tänkt på att det finns många sätt att benämna en hatt.
Beroende på sammanhanget och vem som bär hatten. 
Till exempel kan jag säga eller tänka för mig själv följande:
Det där var en:
stilig
proper
fantasifull
lustig
knasig
rolig
söt
ful
utstickande
vacker
underbar
trevlig
stilren
passande
formbar
mystisk
förväntansfull
motbjudande
konstnärlig
blygsam
färgglad
personlig
fräck
stor
liten
lagom
fulsnygg
inspirerande
konstig
underlig
graciös
feminin
maskulin
barnslig
gammaldags
historisk
gubbig
tantig
ungdomlig
kulturell
teater
tilltalande
trollerihatt
modern
attityd
sagohatt
diskret, intetsägande
snygg
elegant
cool
läcker
trendig ,hatt.
Jag fick syn på genom denna listan att jag har ett behov av att kategorisera vad det är för typ av hatt
jag möter. Är hatten så förvirrande att jag måste sätta en etikett på den? Varför har den så starkt inflytande eller påverkan på mig? Är hatten ett viktigt attribut eller uttrycksmedel för att förmedla något speciellt?
Vad kan en hatt i ett fel sammanhang göra med mitt sätt att tolka?
Kan en hatt vara provocerande?
Kan en hatt vara trevlig?
Kan en hatt vara en stämningsgivare?

Jag gillar när hattar blir ett personligt uttryck och en referens. Eller ett signalement.


Vad vore Håkan Hellström utan sin hatt, eller Charlie Chaplin utan sin hatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar