Bilddidaktiskt Laborationsinnehåll 4 & 5

Makroartefafakter I dag fick vi i uppgift att tillverka en staty utifrån migration, segregation, urbanisering, globalisering eller könsmaktsordning.

Jag utgick från migration och segregation. Jag vill med min staty förmedla kärlek och omtanke.

Placeringen av statyn tänker jag mig på en plats där folk möts från olika håll dagligen. Det som är kännetecknande för en skulptur är att den är tredimensionell och bör betraktas utifrån alla håll och kanter (Nordström,2009).

Jag ser Korsvägen som en möjlig plats för min makroartefakt. Det är en plats där olika människor kommer i kontakt med varandra dygnet runt med ett visst avståndstagande i bemötandet.

Statyn ska inte behöva betraktas i någon större omfattning. Utan dess enkelhet gör den lättolkad och tas med som symbol till nästa plats vi är på väg till.

Statyn ska påminna om att vi ska ge och ta emot med våra hjärtan i ett mer öppet samhälle,

där vi visar omtanke och värme gentemot varandra.

Händerna ska vara i marmor som omfamnar ett rött hjärta av glas. Glas går lätt sönder och får symbolisera skörheten och sårbarheten inom oss.

Eftersom det är en fontän är den i ständig rörelse precis som vi människor.

Vattnet cirkulerar i ett ständigt flöde och det gör även spårvagnarna och bussarna vid denna knutpunkt. Livet går också runt men vi kan påverka det i en positiv riktning och därmed tillsammans bryta dåliga mönster i vårt samhället. På natten är hjärtat belyst och ska förhoppningsvis ge ett varmare intryck.

Det som jag reflekterade över när jag skulle tillverka statyn är vilket ansvar skaparen av verket har. Eftersom konst betraktas utifrån kulturella perspektiv kan konstnären skapa konflikter och samhällsdebatter. Detta kan vara bra om syftet är att belysa något viktigt men samtidigt ska det inte behöva äventyra personers liv med tanke på det som hände i Frankrike och Köpenhamn för några veckor sedan. Här har vi en fråga om demokrati, det fria ordet och det fria skapandet. Jag upplevde att tillverkningsprocessen gör att man som elev får tänka till didaktiskt hur, var och varför om verket. Detta i relation till Lgr 11 då eleven ska i sin undervisning ges möjligheter att utveckla kunskaper om hur man framställer och presenterar bilder, material och andra uttrycksformer (Skolverket 2011). Eleven lär sig i praktiken att kritiskt granska den visuella kulturen i samhället. Här kan läraren med fördel ta med barnen på film, teater, design, konst och arkitektur för att ge eleverna utvecklade kunskaper och erfarenheter i dessa olika miljöer något som ska uppnås enligt läroplanen (skolverket 2011). Genom att utgå från migration, segregation, urbanisering, globalisering eller könsmaktsordning i dagens uppgift fick vi elever kunskap och erfarenhet genom att praktiskt reflektera över begreppen. Utifrån olika teoretiskt perspektiv såsom genus, makt och etnicitet kan man få syn på motsättningar i samhället. Lärprocess var givande då man på ett kreativt sätt fick fantisera fram en egen staty något jag aldrig gjort tidigare. Processen gav mig ny erfarenhet om hur vi kan kommunicera med varandra ute på gatan genom skulpturer.

Att försöka skapa något meningsfullt fick mig att reflektera över om all konst har någon mening och även ifrågasätta om all konst verkligen behöver ha en mening och i så fall för vem? Det är just människans kreativa handlingar som gör henne till en framtidsinriktad individ, som skapar sin framtid och samtidigt förändrar sin nutid menar Vygotskij (1995:13) Här ser jag att konsten är en källa till förändring och som blivande grundlärare har detta i uppgift åt eleverna. Möjlighet till att skapa fritt och att våga testa och prova på nya uttrycksformer gör eleverna till tänkande individer och demokratiska samhällsmedborgare. Det har varit en stor kreativ utmaning för mig under dessa workshops-veckorna på hdk som skänkt mig både glädje och inspiration till att våga gå vidare i min process.

Heartbeat

Lindgren, B. & Nordström, G. (2009) det kreativa ögat-om perception,semiotik och bildspråk

Lund: Studentlitteratur

Skolverket (2011) Läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem.

Stockholm: Fritzes

Vygotskij, S (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen.

Göteborg: Daidalos.

 Laborationsinnehåll 5 Tillverkning av meningsbärande mikroartefakt

Ett föremål berättar, förmedlar och sänder ut kraft och energi samt är laddat med känslor och minnen. Hermansson Adler (2013) menar att mikroartefaker bär på en historia. Det är minnen som lever kvar i dem och att artefakter faktiskt gör något med oss. De skapar en identitet.

Här är det föremålet eller artefakten som blir budbärare för berättelsen i detta fall min ring.

Idag skulle vi gestalta ett föremål som är betydelsefullt för oss . Först fick jag prestationsångest då jag inte kunde bestämma mig. Jag blundade och det första som jag tänkte på var min silverring jag fått i gåva av min mormor för snart 20 år sedan.

En ring har en rund form. Det kan man se som en symbol för oändlighet.

Jag bär ringen dagligen på mitt högra ringfinger och det blir som en länk mellan mig och mormor. Hon gav mig styrka, kraft och mod när jag var liten flicka. Detta är något som ringen påminner mig om än idag och får mediera då mormor inte finns fysiskt kvar i livet.

Ringen pryds av en stor bärnsten som känns extra elegant. Här har vi ett rum av en sluten tid vilket gör att ringen har fått en aura och känns spännande. Den riktigt lyser och talar ett hemligt språk. Det påminner om mystiken av att titta in i spågummans spåkula, finns det något den vill berätta för mig här och nu?!

Det jag reflekterade över i tillverkningsprocessen är hur mycket en mikroartefakt kan betyda för den enskilda. De saker som har en känslomässig koppling blir för mig mycket mer betydelsefullt.

En artefakt kan både vara text eller föremål (ting). Ju mer äkta (autentiskt) ett föremål är ju mer kraft sänder den ut. Den har liksom en aura. Massproduktionen sänker i regel föremålets dragningskraft då den inte känns lika autentiskt utan blir mer till en urlakad eller snarare dränerad kopia.

En sak som jag har lagt märke till över en längre tid är att många kända och okända människor har ofta kommenterat min ring i positiv bemärkelse. Detta har förundrat mig mycket för det är ingen modern ring av trendigt snitt utan ganska så gammaldags eller snarare tidlös i sin design. 
Den känns unik precis som mormor.

Hermansson Adler (2013) förklarar att ägaren till artefakten berättar genom kommunikation som formar sig till en meningsbärande narration som låter artefakten mediera eller överföra kunskap. Föremål återskapar minnen och lär oss nya saker om oss själva och kan ge åskådaren ny fakta och kunskap i nutid och historiskt. Det är precis vad min ring gör. 

Jag citerar Lgr 11 s 20 "Bilder har stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden" På så sätt kan bilder och artefakter ge uttryck för vårt identitetsskapande och hur vi väljer att se världen. Detta sker i samspelet mellan kommunikation, (material) föremål och människor. Ett sociokulturellt lärande som sätter fokus på språket och den sociala miljöns betydelse.

Här har jag gestaltat ringen från olika perspektiv

Skolverket (2011) Läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem.

Stockholm: Fritzes

Hermansson Adler, M (2013) Föremål och berättelse-elever i årkurs 3 lär sig om sig själva och sin värld. I Frank, O. Hermansson Adler, M. & Björneloo, I. (red). Samhällsämnenas didaktik F-ÅK-3

Lund Studentlitteratur.