Idag gick vi och tittade på Kopparmärra statyn som står mitt på Kungsportsavenyn.
En ljus och öppen plats som varit en av Göteborgs mest centrala och betydelsefulla mötesplatser under hela 1900-talet. Kopparmärra är en makroartefakt det vill säga något som är så stort som inte går att bära med sig. För att få en bredare kunskap om statyn som i första anblick föreställer Kung Karl IX ridande på en hingst gjorde vi en teckenanalys, diskursanalys och dekonstruktion.
Till en början bröt vi ner Kopparmärra i höger och vänster. Det visar sig tydligt när vi tog en närmare titt. Den högra sidan, den manliga sidan föreställer en rad olika symboler och tecken.
Vi gjorde en semiotisk teckenanalys för att få en förståelse för de olika symbolerna. Några exempel på vad som satt på den högra sidan var tro, hopp och kärlek med ankaret. Två änglar och Gustav Vasa kärven som står symbol för hans far men också för att Göteborg var en handelsstad och sålde spannmål. Här ser vi tydligt lien och andra vassa arbetsredskap. Symbol för läkarkonsten ont ska med ont fördrivas ormar som slingrar sig runt nålen står för styrka,läkande och helande. Den detaljen som fångade mitt intresse var Hermes, hjälmen med vingarna. Detta tror jag berodde på att jag undermedvetet kände mig bekant med symbolen vingar. Vingar återkommer i emblem. Vi känner igen den via religionen eller serien Asterix, Hitler, politiken och fotbollslag som några exempel.
Hermes som var en grekisk gud köpmännens gud, talarnas och tjuvarnas gud. Han leder också människans själ till underjorden efter döden. Han rör sig blixtsnabbt mellan liv och död och växlar mellan höger till vänster sida.
Vad vi såg på vänster sida var hans mor Margareta Lejonhuvud därav lejonhuvuden. Där fanns djävulen, lagerblad och kärringknuten den lössläppta, den felaktiga. Här ser vi vissa svagheter som avslöjas om vi tittar närmre.
Dekonstruktionen som avslöjar vagheten då det blev en felaktighet när kärringknuten kopierades runt hela statyn fast den bara skulle befinna sig på den vänstra sidan då råbandsknopen den trofasta skulle ha varit på den högra sidan.
Vi höjer blicken upp och ser att hästens bett som har ett paradbets och hovarna som har broddar som ska förtydliga att det är en stridshäst. Vi plockar isär myten och kungen som är en stor bluff. Ett dåligt val av kung. Statyn är förövrigt en kopia av en kopia från Milano.
I boken "Det kreativa ögat" (2009) ser vi Barthes tankar om ett dubbelt språksystem där han förklarar semiotikens uppdelning i denotativa och konnotativa betydelsenivåer.
Ett skriftspråk och ett kulturellt språk som omvandlas från att ha varit ett objektspråk till ett mytspråk. För att mytspråket ska uppstå och utvecklas berövas det första objektspråket på sitt innehåll och historia .Dess riktning kan variera beroende på sitt syfte som till exempel kan vara politiskt, religiöst eller kommersiellt (ibid).
Under diskursanalysen om statyn framkom att den skulle vara strategisk, rustik och långsiktig. Vilket misslyckades och blev istället taktiskt och kortsiktigt för frågan är om det är så många Göteborgare som idag kommer ihåg historien och bakgrunden om vem Karl IX var och varför just han rider på Kopparmärra.
Svärdet är en symbol för makt och hornet i pannan på hästen står för enighet. Makt i dag kan visas genom att sätta stora dörrar eller portar med handtaget placerat högre upp en normalt vid våra myndigheter. Detta ger intrycket av du är liten och makten är stor. Artefakter som stora praktfulla statyer likt Kopparmärra är ett typexempel som visar just detta att makten är stor. Jag måste erkänna att den har en viss pampighet i sig när man står där rakt under den, i lite lätt duggregn och tittar rakt upp.

Kopparmärra är ett tacksamt objekt att undersöka med skoleleverna då den innehåller mycket historia och myter samt en rad dråpliga händelser under århundradet, som sin förflyttning på 30- talet samt svärdstölden på 80-talet. Är man nyfiken finns det mycket dokumentation från 1904 då ryttarstatyn invigdes på andra sidan gatan placerad i motsatt riktning jämfört med dagen position som är en liten historia i sig.
Referens:
Lindgren,B & Nordström,G (2009) Det kreativa ögat; Perception, semiotik och bildspråk. Lund 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar