Hatt i påsk

Jag bröt isen förra veckan och gick ut med min hatt.
Först gick jag bara i trädgården och spankulerade runt med hatten på. Kände mig iakttagen av grannens byggarbetare som byggde ställning runt deras hus. Det var något av en paranoid känsla som uppstod.

Sedan kom påsken och vi var på tre bjudningar. Här tog jag tillfället i akt och hade på mig hatten vid alla tillfällena. Jag tog påsken som en form av kamouflage tror jag. Jag sa inte att detta var mitt skolarbete utan sa lite i stil med att detta var min nya look. Gästerna kommenterade hatten med en viss förundran mestadels snälla och positiva kommentarer. Min farbror frågade om det var Garbo som var här ikväll. En frågade om jag var rädd för att få sol i ögonen. Några sa ingenting men jag såg att de tänkte någonting. Hatten väckte uppmärksamhet bland alla gästerna och den vanligaste frågan jag fick -Var har du köpt den?
Det var någon som sa -Du är fin i hatt! en annan sa -Jag skulle också vilja köpa mig en hatt.
Det blev ett samtalsämne när vi hälsade runt och jag tror det blev så för att de inte var vana att se mig i hatt.
Jag var bekväm att ha den på i det inglasade uterummet. Och när vi satt ute vid trädgårdsmöblerna på altanerna. Men när vi gick in och skulle äta blev det för mycket. Jag tog av den i hallen vid alla tillfällena.
Det är nog mer en utomhushatt när jag tänker efter.
Jag upplevde en festlighet med att kliva ur bilen och gå från parkeringen in till middagsbjudningarna med hatten på. Jag märkte även att värdparen bjöd på ett större leende vid mottagandet. Jag kände att de uppskattade att man hade  klätt upp sig och gjort sig lite extra till festen.

Sammanfattar till min förvåning med att jag var mer bekväm med att ha den på bland vänner och bekanta. Detta trodde jag inte för en vecka sedan. Då sa jag tvärtom att det nog skulle vara lättare att gå runt på stan då chansen var liten att möta någon jag känner. Att bara vara anonym och gå runt var/blev helt enkelt ett motstånd för mig. Detta blir min utmaning i veckan helt klart. Jag ska passa på att utmana mig i det mesta. Nu känner jag mig taggad att göra en förändring ut ur  min trygga bubbla. Att bara köra på och se vart det leder känns spännande. Det känns som att jag har inget att förlora utan att detta kan bara hjälpa mig att gå vidare i processen.