söndag 12 april 2015

Dikter om min hatt

Det kom upp mycket känslor i mig den veckan som hatten kom in i bilden.
Jag omvandlade känslorna det till små ord och rader. 
Det blev en ny form av visuellt uttryck för mig. Det var ett härligt sätt att sväva i väg på och låta känslorna styra både tanken och pennan. 
Skrivande tog mig utanför boxen samtidigt som det mediterande tillståndet var mycket befriande.
Och om jag ser i backspegeln så var det en viktig del i gestaltningsprocessen för mig nu i efterhand. Det påverkade mig på ett sådant sätt att jag med nyfikenhet ville gå vidare med att göra intervjuerna. Dikterna är högst personliga men när man lämnar ifrån sig konst är det upp till betraktaren att tolka verket.



Sakta framåt 
Jag ser min spegelbild i vattnet
tyst blänker den till
vattnet tiger, men reflekterar åter uppriktig sanning

I stillhet av förväntan finner jag mod
att gå ut och möta världen i rörelse,
är precis vad jag vill.




Våga vara
Ett öppet landskap utan någon ram
Tar jag styrkan inom mig och balanserar
hatten på mitt huvud i en pose
Jag känner pulsen stiga
välkomnar med mitt hjärta
Goddag kära värld, varför känna sig tam?



Instängd och längtansfull
Fruset hav
Fruset landskap
Fruset hjärta

Frusna sjöar
Frusna blickar
Frusna tankar
Instängda av köld, hård som betong
där isen sjunger om glitter och vågskvalp.

Sakta, sakta tinar allt upp och lyser, glittrar och blänker
Sprider glädje, styrka och kraft
precis som min hatt.



På stan
Solens varma strålar
når min trötta kropp
Väcker mina tankar
och jag finner hopp
Jag tar min hatt och cykel
svingar mig upp
till den stora staden
där jag tar en kopp.
På ett av gatans caféer med ett ungdomligt brus,
njuter jag av atmosfären och allt det vackra runt omkring.
Som hjärtat av vår stad åter har förvandlats till
eller är det i mitt minne, där allt med öppet sinne
 transformerats
till att leva i nuet och dansa livets tango i nattens ljus.

Kära Hatt
Hattifnatt och regnbågsglitter
randig katt på blommig äng
Färgtoner i ljuvlig stämma
Äntligen hemma
Jag har funnit min skatt


Mina referenser och förebilder
Vår natur
Lennart Hellsing
Ulf Stark
Tomas Tranströmer 


4 kommentarer:

  1. Är det är första gången du skriver dikter Annika? Detta är något jag tycker du ska fortsätta med. Sakta framåt var väldigt fin.

    SvaraRadera
  2. Tack för din respons!! Det var första gången jag skrev dikter och jag gillade uttryckssättet. Lite läskigt att publicera på bloggen bara..

    SvaraRadera
  3. Sakta framåt, ja den är fantastisk! Alla dina dikter förmedlar verkligen din hjärn- och hjärt- aktivitet och man rycks med. Härligt!

    SvaraRadera
  4. Så fina dikter ^^ Jag älskar poesi och dikter och du har talang för det :)

    SvaraRadera