Vecka 18

Veckoreflektion

I måndags startade vi upp med yrkesspråk.
Vad är ett yrkesspråk?
Vad innebär det?
Lärare-lärare , elev-lärare eller också elev- lärare- förälder
Yrkesspråk är identitetsskapande.
Det underlättar kommunikationen inom gruppen och
man känner sig mer delaktig om man behärskar ett lärarspråk.
Yrkesspråk fungerar som ett kunskapsinstrument för att koda och strukturera den samlade kunskap som finns inom yrkesgruppen.

Lärare måste förhålla sig till sina uppdragsgivare dels kommunen, staten, styrdokument och elever,föräldrar med etik och moral.

Det var givande för mig när vi i måndags fick samtala i små grupper om vad metaspråk, pseudospråk och vardagsspråk är för något.
Vi lyfte dessa tre olika delar och diskuterade innehållet om de olika begreppen. Vi knöt ihop i helklass och fick en större förståelse om dessa olika grader/nivåer på hur man talar och att det är viktigt att förstå innebörden för att få en helhet i yrkesspråket. Detta gör det hela enklare när vi talar om olika begrepp som helklass, halvklass, lärandeteorier, modeller, hypoteser och så vidare.

En professionell lärare har ett didaktiskt tänk och upplägg Hur, Var, Varför
-utgår från planering
-reflekterar både inför under och efteråt av lektion
-didaktiska mål
-barnsyn
-etik, människosyn
-utgår från grupp, situation 
-handlingskompetens
-delaktighet
-läroplan i ryggen
-bra förhållningssätt
Vi diskuterade Educationism och Teacherism på elevsyn
utifrån teorier som sociokulturellt och kognitivism
Under eftermiddagen körde vi lite rollspel på urusla  IUP som vi sedan tolkade om till att lyfta eleven och fokusera på att föra ett samtal där elev-lärare-målsman är lika mycket delaktig under hela utvecklingssamtalet.

Tisdagen började med lite workshops i färg och lera.
Alltid härligt att köra praktiskt. Att göra ett uttryck eller rörelse i lera var en utmaning för mig som hade svårt att hitta rätt balans och tyngd i lerkroppen. Ett bra tips från Catharina som jag tar med mig är att gå ifrån och släppa objektet för att sedan  komma tillbaka efter en stund och se det med nya ögon. Då ser man tydligare vad man kan förbättra.

I färgläran diskuterade vi grundfärgerna gul, röd och blå.
Vi tittade även på hur man kan blanda färg med hjälp av kontrastfärgerna som ligger mitt emot enligt Goethes  färglära. Kalla och varma färger tittade vi också lite närmare på under workshopen.

Under eftermiddagen fick vi planera egna lektioner i grupp utifrån kognitivismen eller ett sociokulturellt lärande.
Vår grupp planerade fyra lektioner med lera med teori i sociokulturellt lärande.
Tema-forntiden

Hur: sociokulturellt, ämnesöverskridande, 4 lektioner
Vad: olika tekniker, modellera,
Varför: Materialkännedom, 3D, formbara verktyg, uttryck, bekanta sig praktiskt, erfarenhet, kulturer,

Se syftet kopplat till målet
-elevstyrt
-Undvika kränkning


Dokumentera mycket med eleverna det skapar en djupare förståelse.
Barn lär sig bäst av barn.
Viktigt att ge eleverna erfarenhet i olika material. Det skapar en större förståelse och ger dem verktyg till att konstruera och bygga vidare på sina erfarenheter i teknik och konstruktion, något som ingår i bildundervisningen. Det ger också en självkänsla till eleverna  av att förstå och att kunna hantera olika material och veta hur materialet beter sig i olika former/faser. Till exempel lera när den ska torka sakta eller att inte glömma slå ut luften ur leran innan man börjar modelera så att leran inte exploderar i 900 graders värme.
Utmana eleverna i deras arbeten. Låt deras fantasi och nyfikenheten i elevens frågor få ta över.
Förklara för eleverna varför vi gör det vi gör. Detta underlättar till att alla deltar och får ett lustfyllt lärande.
Hur bilder presenteras, vilka bilder som blir inspirationskällor är också viktigt för motivationen hos eleverna. Här kan valet vara avgörande för att elevers skapande ska bli till en positiv upplevelse.
Börja i nyfikenheten hos eleverna och kanske inte alltid till en faktafilm osv.
Medierande former kan vara ett sätt att arbeta på.
Ta vara på elever erfarenheter.
Experimentera och låta eleverna undersöka och utforskas sitt lärande precis som vi studenter fick göra idag!

 I onsdags- workshops i olja och skissa hästar. Det blev en härlig dag i ateljén tillsammans med kurskamraterna. Jag fick bra tips på hur man kan arbeta med olja och tips på hur man steg för steg kan lära sig att skissa hästar. Det blev en inspirerande och en givande förmiddag för oss alla som var där.

Annikas oljemålning, tema rörelse från gårdagens workshops i lera.

 Torsdag: Bedömning -matriser
formativ- framåtsyftande
summativ-prov och betygsbedömning
Vi hade en heldag med styrdokument, bedömning och betygskreterier. vi pratade även om skolutveckling och hur svårt det kan vara att sätta betyg på eleverna i bilden. Vi lyfte våra frågor utifrån  Catharinas powerpoint. Det var viktigt att diskutera detta då vi flesta inom "fritids" känner oss lite osäkra om hur vi ska bedöma i detta ämne. Ett bra sätt är att hela tiden dokumentera och fråga eleverna var de tar med sig från dagens lektion. Att alltid förbereda  eleverna på vad man tänker göra under nästa lektion kan underlätta för de elever som vill grunna lite på sitt arbete. Det är också bra och att knyta ihop dagens lektion och reflektera högt över vad alla lärt sig. Detta för att eleverna ska få syn på allt de har utvecklat och lärt sig. Att köra två parallella teman kan vara bra för att inte eleverna ska jämföra sig med varandra och  undviker också att de elever som är snabba alternativt långsamma ska känna sig sysslolösa eller stressade för att hinna klart.

Lektionsplanering -syfte- mål -innehåll -dokumentation -utvärdering
Vi studenter blev indelade i nya basgrupper i slutet av dagen . Nu börjar planeringen av nästa redovisning.
Vår grupp ska planera upp en 40 minuters lektion där collage blir vårt tema.
Jag gillar när vi får pröva och arbeta i workshop, det är då det skapar ett minne och en erfarenhet som gör det lättare för mig  att ta med kunskapen och utveckla den vidare.

Vecka 17

Veckoreflektion 

Den här veckan har mest handlat om att landa och låta all kunskap från redovisningarna sjunka in.
Det tog lång tid för mig att smälta alla intryck och förberedelser inför min egna redovisning och så vidare.
I måndags stod det på schemat att vi skulle ha lärandeteorier med Magnus men lektionen blev inställd och dagen blev lite mer flexibel till att skriva slutreflektionen om föregående veckors gestaltningsarbete.
Jag har även läst kompendiet Yrkesspråk för att förbereda mig inför det som drar igång under hela nästa vecka med Rebecka och Catharina.
Angående torsdagens Vocal Performance Studies på Studenternas Hus blev inte riktigt som jag trott. Jag var från början inställd på att mingla runt och få ta del av andras konstnärliga processer. Istället blev det en dialog mellan  konstnärliga gäster från olika länder som ur olika perspektiv beskrev  vad röst är och de olika betydelser som rösten har för vår identitet och hur vi använder den och hur vi uppfattas genom bara röst, tonfall och andning. Att stå i eller utanför, objekt eller subjekt. Att höra och ta in sorlet runt om under ett samtal såsom bestick som skramlar, någon som går förbi, ett motorljud,klirr i kassan, en  vattenkran som spolar vatten. olika röster och ljud.  Jag tolkade hela första 3 timmarna som ett långt sokratiskt samtal där alla fick göra sin röst hörd i tur och ordning.
Slutsats: Ljud förmedlar mer än vad man kan tro och spelar upp en berättelse. Ljud kan avslöja om samtiden man lever i och påverka oss både medvetet och omedvetet.

Foto A.Cederberg

Som ni vet har jag blivit mycket intresserad av graffiti. Jag dokumenterade lite med min kamera från den ständigt föränderliga lagliga väggen vid Kvarnbyn som ligger nära Mölndals kråka i veckan som gick.

Slutreflektion av gestaltningsarbetet

Redovisningarna var personliga i sina uttryck detta bidrog till att vi lärde känna varandra på ett fint sätt i klassen. Alla hade valt att framföra sin presentation på sitt egna sätt vilket gjorde att man med största nöje och nyfikenhet såg fram emot den redovisning som stod näst på tur. Alla imponerade stort på mig och skapade en växande nervositet inför min egna redovisning då jag hade min nästan sist.

Under dessa veckor har vi tillsammans lärt oss och delat med oss av varandras erfarenheter, kunskaper, utforskande och undersökande via bloggar, handledning och presentationer. Det var en stor variation och bredd på arbeten både i val av metod och innehåll. Genom att följa andra på bloggen har jag själv fått nya idéer på hur jag ska gå vidare i min egna process. Och genom att dokumentera på olika sätt i min blogg har jag själv fått syn på mitt egna lärande under tiden. I det gemensamma lärandet via bloggen och handledningarna har vi kunnat stötta varandra och fått hjälp om man kört fast.

Eftersom alla i klassen har olika kunskaper och erfarenheter inom bildämnet och visuell kultur blev

resultatet av gestaltningarna att vi ska få prova på ännu fler workshop med hjälp av varandras specialiteter, vilket är fantastiskt.

Det blev även workshop under redovisningarna. Detta var både nyttigt och lärorikt ur ett metaperspektiv. Det är just görandet som får kunskap att fastna hos mig. Learning by doing kan också utveckla ett mer elevcentrerat och anpassat skolarbete. Under min redovisning valde jag att göra mina klasskamrater delaktiga genom en hattparad. När vi muntligt reflekterade över vad vi åstadkommit fick vi via dialoger och frågeställning ur ett sociokulturellt lärandeperspektiv synliggjort ytterligare ny kunskap för varandra. Genom att jag själv var delaktig skapades en större förståelse för vad mina kommande elever kommer uppleva under lektionstid.

Min slutsats utifrån ett didaktiskt och pedagogiskt perspektiv är att jag har lärt mig hur olika elever lär sig och att alla har olika förmågor och styrkor.

Jag har efter min redovisning förstått hur viktig den personliga processen har varit och att ta hela lärprocessen genom sig själv.

Det är först nu efteråt jag börjar förstå varför vi gjorde som vi gjorde. Att inte ha ett färdigt slutmål

och bara köra på och ta in sin omvärld var hela poängen. Jag gillade öppenheten och nyfikenheten som gjorde mig spontan och djärv. Hur jag fick syn på andra saker genom min gestaltning var en kick och en lyckokänsla för mig. Hur det ena ledde till det andra utan något rätt eller fel kändes underbart och jag fick en insikt i att en gestaltning aldrig kommer få ett slutmål.

Jag har hittat ett nytt arbetssätt att utveckla och jag kommer se på skapandeprocesser med helt nya ögon efter denna berikande erfarenhet. Det var förmågor som kom omedvetet och kanske lite undermedvetet som gjorde att jag utvecklades på flera olika plan. Genom att praktiskt genomföra gestaltningen lärde jag känna mig själv på ett nytt sätt. Där öppenheten gav vägledning in i skapandet.

Genom att jag förändrade mitt förhållningssätt till min omvärld under dessa veckor kom det mesta till mig av sig själv. Jag befann mig mer i nuet och blev mer öppen och spontan i allt jag tänkte och gjorde. Det har gett mig mer glädje och jag har blivit mer nyfiken till att utforska min kreativitet. Jag ser ett större sammanhang i det jag gör och jag har förstått att mönster och strukturer finns i allt jag möter. Jag har lärt mig att ta form och gestalta utifrån det. Detta passar mig bra då det ger en fri spelplan tillsammans med mina sinnen. Jag har hittat ett nytt sätt att utforska världen på vilket jag kommer ta med mig till klassrummet in i framtiden.

Om jag återkoppar till min gestaltning så var det analysen av de bilder jag tagit på graffitikonstnärens Shai Dahan vernissage i Göteborg 13/3 som belyste ny kunskap om mig själv. Att det hela handlade om att sätta ord på mina känslor om min hatt. Vad jag var rädd för, på vilket sätt jag konfronterade mina känslor och hur jag ordnade upp det hela. Jag har klargjort ett nytt mönster för mig själv och resan genom fyra veckors gestaltning landade i något helt annat än vad jag trott från början. När jag landat och förstått vad jag åstadkommit med min gestaltning blir jag så tacksam över min nyfunna kreativitet som åter börjat blomstra inom mig. Jag känner mig starkare som person och vågar tro mer på mitt egna skapande.

När jag analyserar mina egna bilder jag spontant tagit under gestaltningen ser jag mönster och strukturer jag inte tänkt på tidigare. Jag är nu otroligt nyfiken på hur jag kan gestalta dessa mönster och strukturer jag kommit fram till rent visuellt och det är först nu min gestaltning börjar inta en ny form med fart och energi.

Det är just en önskan om att eleven ska utveckla en så kallad handlingskompetens där inlärningssynen ligger i processerna hos individen. Detta implementeras med hjälp av gestaltningsprocessen och som därmed kräver metakognition där eleven reflekterar över sitt egna lärande. Anpassad undervisning innebär att läraren tillrättalägger och iscensätter situationer så att eleverna utmanas på sin nivå. Samtidigt som utmaningen ska ligga på en sådan nivå som motsvarar den proximala utvecklingzonen.

Emotionella tillstånd är en del av lärprocesserna. Att bedöma värdet av en händelse kräver känslomässig reaktion (Gärdenfors, 2010). Det är precis vad min slutsats blir av dessa fyra veckor.

Jag har blivit berörd och vuxit med uppgiften och fått ny värdefull kunskap. Här igenom en ny erfarenhet om vad ett gestaltningsarbete representerar fick jag syn på massa bra tillvägagångssätt, arbetssätt och nya perspektiv på lärandet lika så bildning som utbildning.

Hatten var för mig ett uttrycksmedel för stämning och ett redskap till att möta estetiken i allt jag ser. Hatten gjorde mig glad och framkallade det vackra och den sinnliga inom mig. Hatten är en färgstark symbol som blir till konst i mina ögon. Den har också fungerat som ett verktyg vilket gjort att jag vågat mer och utmanat mig till allt som varit ett motstånd från början. Jag har fått en mycket personlig relation till denna mikroartefakt som hjälp mig att sätta ord på mina känslor genom dikter och tolkning av egna och andras bilder.

Referenser:

Gärdenfors, P (2010) ”Lusten att förstå”

Shai Dahan Graffitikonstnär från New York

Pragmatismen och sociokulturella lärandeteorier

Förebilder:

Vår natur

Karismatiska människor och deras identitet

Hattar som bär på historia och som berättar

Vecka 16

Veckoreflektion

Denna veckan var mycket spännande då det var dags att ta del av allas redovisningar.
Vi fick göra många fina workshops. Jag tycker allas redovisningar var fantastiska, vilken bra klass!!
Till exempel Sandras övning med att blunda och känna vilka hinder man kan möta när man har en synnedsättning. Eller Linneas som var att skriva en berättelser utifrån olika föremål. Riva sönder någon annans teckning som Tinas övning visade var känslomässig och stark. Skissa ett ansikte utifrån en form som Jasmine lärde oss fick mig att tro på mitt skapande. Marias övning med former och färger utifrån ett ord tyckte jag om. Antons redovisning där vi fick använda många av våra sinnen och ta del av hans måsskräck var också inspirerande hur vi kan arbeta i bild. Prova på att serieteckna, slänga färg, och matkonst, stjärntecken kopplat till identitet och så vidare...Jag gillade allas övningar synd bara att jag inte tog kort på allt. Ja, det var en otrolig härlig vecka med mycket god fika och gemenskap i klassrummet. Jag har fått en stor idébank som jag bär med mig från denna veckan. Underbart!

Stämning och ljus i mina bilder

Foto A. Cederberg våren 2015

Jag ser hattar lite överallt
när jag med öppet sinne
ser mig omkring runt om på olika platser

MQ reklam i rulltrappan

Tårtan på konditoriet liknar till och med en hatt

Jag var på en vernissage 13 mars. Graffitikonstnären Shai Dahan visade sina senaste verk i Göteborg.

Jag fotograferade lite med mobilen och tänkte inte mer på det. 
När jag tittar på mina tagna bilder nu i efterhand så kan jag koppla stämningen i hans bilder till mina känslor i relation till hatten. 

Min tolkning:

Rädsla

Motstånd

Försoning & Tillgivenhet

Kärleksförklaring
Vara i nuet

Utmattning 
Trygghet
Vila