Vecka 5 Workshop serieteckning

27/1

Föreläsning om serieteckning av Henri Gyllander som är en av Sveriges främsta serietecknare, samt workshop i hur man lätt kan skapa roliga övningar på bildlektioner med elever. 

Dagen gav oss studenter en liten inblick om vad serieteckning kan innebära. Henri kom med några olika förslag på hur man kan få igång läs-och skrivintresset hos elever. Serietidningar som tidigare klassats som mer skräpkultur inom skolans värld men som nu, menar Henri blivit mer accepterad och uppmärksammad i skolan till att utveckla elevers läsintresse och till att inspirera elever till att skapa egna serier. 

 Kanske är det populariteten av att skapa konst och kultur i form av både text och bild tillsammans som varit den bidragande orsaken till framgång på fler ställen i samhället. Det fria ordet har satt en ny prägel på serietecknandet ,samhällssatiren och serietidningarna i vår samtid.

 

Bilderna är från vår workshop idag då vi fick skriva om en händelse ur vårt liv som barn. Vi bytte papper med varandra och skull krydda storyn med att ljuga ihop en ny berättelse utifrån den som stod på pappret. Efter det bytte vi papper igen med en tredje person och skulle nu teckna en serie utifrån den nya påhittade historien vi fick. Vi fick själva bestämma hur många rutor vi skulle ha och dess storlek. Jag har tecknat en historia då en flicka besöker en djurpark med drakar och mystiska djur. Till flickans förskräckelse blir hon och andra besökare vittne till när djurskötaren blir uppäten av en drake. Detta sker i samband när djuren en dag ska matas med levande får.

I workshopen idag gjorde vi även serietecknande i form av sex rutor som vi skiftade papper i en grupp om tre personer. Vi skulle rita var sin ruta i taget och skriva en pratbubbla som skulle innehålla ett förutbestämt pronomen  som ex. jag, du, han ,vi, ni, dem. Detta skulle leda storyn framåt. Jag kände en hög prestationsångest i början då jag ville göra mitt allra bästa när uppgiften skulle gå runt. Lite läskigt  och ovant. Men efter en stund släppte jag den tanken och körde bara på och såg det som en övning där vi skulle lära oss tekniken mer en bli bedömda och självkritiska. Eftersom varje ruta bara fick ta fyra minuter och den tiden kändes väldigt kort blev det roligt och man han inte tänka efter så mycket på detaljerna. Efter den andra uppgiften blev man varm i kläderna och vågade mer släppa kontrollen.

Jag kopplar dagens workshop till (Jakobsson & Nilsson, 2011) specialpedagogik för barn med särskilda behov där man med fördel kan använda både bild och text för kommunikation . I denna övning kan man på ett multimodalt sätt arbeta med hjälp av digitala verktyg, penna och papper. Arbetsmetoden är rolig och avkopplande där en stor praktikgemenskap skapas bland eleverna på fritidshemmet och som bjuder in alla till att fritt delta.